Den teosofiska rörelsen 1875 1950
”De
forntidas religion är framtidens religion.
Några få århundraden till,
och så kommer inte några sekteriska troenden i någon
som helst av mänsklighetens stora religioner att leva kvar. Brahmanism
och buddism, kristendom och muhammedanism kommer alla att försvinna
för den mäktiga strömmen av fakta.” H. P.
Blavatsky.
Inledning
Detta
är en reviderad och uppdaterad upplaga av den volym som utgavs
av E P Dutton 1925.
Den
teosofiska rörelsen är internationell i sin omfattning och
under de 75 år som den existerat [skrevs 1950. ö. a.] har dess filosofi och teosofins etiska
läror vunnit intresse och djupt påverkat oräkneliga
människor i alla delar av världen. Nästan varje bildad
person idag har någon förnimmelse av vad karma och reinkarnation
betyder två av de mest uråldriga idéerna i
religiös filosofi, känd för mänskligheten
och den bekantskapen med de viktigaste principerna i uråldrig
moral beror nästan helt på den teosofiska rörelsens
inflytande.
Mot
bakgrund av modern kultur i världen presenterar den här boken
den teosofiska rörelsens historia, beskriver dess grundares arbeten
och allmänna framträdanden och behandlar kontroversiella ämnena
hos teosoferna med olika teosofiska ”samfund” och personligheter
som förekommit i ledande positioner i sidor av rörelsen och
vilka blivit kända för allmänheten genom tidningar och
tidskrifter. Den är rikt dokumenterad med referenser till den teosofiska
litteraturen och andra källor.
The
Cunningham Press, Los Angeles, copyright 1951.
Förord
År
1925, precis 50 år efter Teosofiska Samfundets stiftande i New
York, utgavs av E P Dutton & Co den första exakta och ingående
historiska belysningen av den teosofiska rörelsen. Den hette The
Theosophical Movement, 1875 1925, a History and a Survey
och hade sammanställts av redaktörerna för Theosophy,
en månatlig tidskrift med den teosofiska rörelsens ursprungliga
syften som ändamål. Den gav teosofi-studerande och andra
intresserade i ämnet en detaljerad och dokumenterad granskning
av H P Blavatskys livsverk och andra ledande gestalter i den teosofiska
rörelsen. Bokens 700 sidor gav noggranna rapporter över alla
mer betydande händelser i teosofisk historia och där hade
tillräckliga belägg samlats för varje läsares egna
slutliga omdömen i kontroversiella ämnen, eller åtminstone
tillräckligt för varje allvarlig sökares egna individuella
undersökningar.
Under
åren efter dess publicering har inga konkreta fel i boken kommit
fram, vare sig i fråga om fakta eller uttolkningar, även
om uppkomsten av den utifrån olika anspråk på
efterträdarskap eller andlig ledning, som
vidmakthållits av en del teosofiska organisationer vållade
störningar och beklaganden på en del håll. I själva
verket gavs boken ut under hot om stämning, men ingen process fördes,
tveklöst för att alla framförda påståenden
stöds av fakta.
Den
här boken är nu en fortsättning på det tidigare
verket som alltså utgavs 1925. Sedan den tiden har många
utvecklingar ägt rum på det teosofiska området. Ledare
har dött och andra personligheter tagit deras platser. De olika
Teosofiska Samfundens förändringar har nu mindre intresse
för den sökande. Filosofin själv i form av de ursprungliga
lärorna tar gradvis över organisatoriska aktiviteter och dispyter
som fokus för teosofiskt intresse. Till och med teosofiska rörelsens
fiender visar genom sina metoder att attackera på, att dess verkliga
vitalitet ligger i H P Blavatskys liv och verk. Andra gestalter i rörelsens
tidiga dagar glöms alltmer, men HPBs kraft och inflytande växer
med åren, när studerande av teosofin söker inspiration
i hennes outspädda läror, oberoende av organisationer. Sålunda
kan pseudo-teosofi lättare kännas igen och teosofiska
sekter får det allt svårare att bevara egna
identiteter. Dessa rörelsens utvecklingslinjer sedan 1925 har både
föranlett nytt material i denna bok och stärkt dess framställningar
av tidigare händelser. 1925 års utgåva kommer att kvarstå
som det mer detaljerade verket ifråga om hänvisningar beträffande
den inledande cykeln för teosofisk historia, och dess existens
har nu gjort det möjligt att här ge ut annan, som är
kortare i en del avseenden, men täcker de senare stadierna i rörelsen
fram till 1950.
Till
dem som i den här boken får en första kontakt med teosofin
får något sägas i ett ämne om auktoritet.
Det blir snart tydligt för sådana läsare att studium
av teosofi är ett företag med någonting mer än
vanliga konsekvenser. Vad, kan man fråga sig, är auktoriteten
för påståenden, vilka tycks gå långt bortom
kända fakta och erfarenheter? Det är uppenbart, att varje
filosofi som försöker sig på att ta itu med den västerländska
civilisationens dilemman måste utgå ifrån någon
källa för förklaringar, som är relativt okänd
för den västerländska människan. Det är så
gott som säkert, att varje verklig analys av den moderna världens
djupa otillfredsställdheter kommer att innehålla hittills
obeaktade eller förbisedda element, och sådana bör därför
inte sättas åt sidan bara för att de är okända.
Tvärtom kan det vara den rena tilliten till välkända
slag av vad människan i allmänhet ser upp till som kunskap
vare sig vetenskaplig eller religiös som kan bära
ansvaret för den västerländska civilisationens mångfaldigade
misslyckanden. I kontrast till allsköns blandningar av empirisk
vetenskap, eklektisk spekulation och döende religiösa traditioner,
vilket idag tas som kunskap, erbjuder teosofi läran
om Gnosis för övervägande. En samling praktiska psykologiska
och moraliska sanningar, som kan prövas och verifieras av varje
människa själv.
De
teosofiska lärorna definierades av madame Blavatsky såsom
att de bildar en syntes av fungerande arbetsprinciper. Genom att lära
sig använda dessa principer kan, sade hon, vilken som helst människa
vinna oberoende kunskap om naturens lagar och den mänskliga erfarenhetens
underliggande verkligheter. Detta påstående grundade sig
på en verklig existens av människor, vilkas liv visar mästerskap
i att använda dessa principer. Sådana människor var,
sade madame Blavatsky, hennes lärare. Men medan teosofin på
det sättet fick en identitet genom dess framställare på
1800-talet varnades sökare gång på gång för
att acceptera dess läror på tro. Den teosofiska
rörelsen sökte inte några godtrogna anhängare,
utan allvarliga studerande.
I
teosofin kommer den sökande att finna mycket att tänka på
och litet att tro på. Det finns läror, det är
sant definitiva metafysiska begrepp, som ger den teosofiska filosofin
en systematisk karaktär. Men utan anspråk på lärornas
originalitet lades de fram av madame Blavatsky som ett naturligt arv
ifrån den mänskliga rasens intellektuella och moraliska utveckling.
Därmed erbjöd hon dem inte som dogmer, utan som metafysiska
principer för utveckling, som kan verifieras genom erfarenheter.
Innan en lärodoktrin, som utgör en del av detta ärvda,
har blivit närmare prövad av den individuelle sökaren,
kan den alltså jämföras med vetenskapens hypoteser
de inbjuder till varken troende eller förnekande, utan till undersökande.
Den
här boken kommer förhoppningsvis att tjäna som en inledning
till vidare studium av den teosofiska filosofin. I grunden är teosofin
en överblick över livet som borde ha en naturlig dragningskraft
för alla män och kvinnor som tror på varje människas
oförytterliga andliga potentialiteter och som känner både
vetenskaps-skepticism och sekteristisk religions fåfänglighet.
Men främst borde teosofin tilltala dem som är oroliga för
mänskligt hat och de oändliga konflikterna som kommer av fruktan
och okunnighet bland människor och nationer, och som är beslutsamma
att göra vad de kan för att upptäcka en praktisk själens
filosofi ett sätt att tänka och handla på, som
sakta men säkert kommer att förändra världen.
13
april, 1951.