MODERN TEOSOFI

Dess URSPRUNG och AVSIKTER

En trilogi

Isis Unveiled
Den hemliga läran
Hörnstenen

Förord

Begreppet teosofi är en relativt sentida benämning på en uråldrig visdom, känd sedan urminnes tider, sedan det funnits mänskliga sinnen för det. På olika håll framstår den idag som visdomsreligionen, den uråldriga visdomen, vetenskapernas vetenskap, esoterik eller ockultism.

       För att bevara den från förvrängningar, förfalskningar och missbruk har den hållits hemlig av vissa individer som besitter djupare kunskaper däri. Vid slutet av 1800-talet blev för första gången så mycket offentliggjort som två individer – i det följande benämnda adepter, Mästare eller Mahatmor – ansåg vara klokt. Det skedde i huvudsak i skrifter av Helena Petrovna Blavatsky och något om hur detta gick till berättas här.

       Det är endast det utlämnandet, och framställningar som direkt följer därav, som uttrycket modern teosofi med rätta kan stå för, inte den alltid varande visdomen själv.

       Det uttalade syftet med att ge en omfattande information var att utrota vidskeplig okunnighet och materialism, och detta framförallt för ett mänsklighetens universella broderskap på en sant andlig grund.

Inledning

När generationer följer på varandra kan unika personer och deras prestationer i det förflutna lätt bli skymda och betydelsefulla händelser bortglömda. Denna trilogi är ett försök att återuppliva en del berättelser om de föregångare som vid slutet av 1800-talet svarade för den nutida teosofins ankomst och så att människor idag kanske kan bli inspirerade av det.

       De som arbetade i den fysiska världen för att främja detta var mest vanliga män och kvinnor men en del ägde särskilt goda kvaliteter och en av dem mycket utomordentliga förmågor. Den personen var Helena Petrovna Blavatsky. De som inspirerade och hjälpte henne, inte bara genom att stödja henne utan också med källmaterial för hennes stora litterära arbeten, var adepter i en kunskap och vilka hon bekände som sina Lärare.

       Att det existerar invigda personer, som vanligen verkar bakom scenerna i världen, är mycket nära förbundet med denna berättelse. De har på olika sätt varit kända som visdomens mästare, eller i enkelhet såsom Bröder eller Invigda, och med åren har en del av oss accepterat dem, åtminstone som idéer, ibland idealiserade. För att kunna förstå vad som följer behövs i varje fall nu att vara öppen för deras existens, som ett faktum.

       Sådana Mästare är en följd av en påskyndad evolution genom självutveckling. Deras inre eller subjektiva förmågor är utvecklade bortom gränser som nåtts av mänskligheten i allmänhet. Av flera skäl brukar de isolera sig från det normala livets miljöer och förhållanden, huvudsakligen på grund av deras kroppars renhet som gör dem ovanligt känsliga för den förhållandevis grova atmosfär, som skapas av den outvecklade mänskligheten. Men de kan kommunicera med människor, som har förberett sig för det, genom att under långa tider levt ett korrekt liv i enlighet med lagarna för den inre naturen, och gör det också. H P Blavatsky var en som hade kvalificerat sig till att kommunicera med och vara förenad med dem.

       Under det sista kvartalet av 1800-talet kände två medlemmar i ett av adepternas brödraskap att tiden var lämplig att göra en del av deras kunskaper allmänt tillgängliga, kunskapen om naturens inre funktioner, själva Naturens inre arbetssätt, en kunskap som gäller för esoteriska eller ockulta vetenskaper. Mästarna var inte bara adepter i den kunskapen utan också väktare, beskyddare, av den.

       Dessa två Mästare kände inte bara, att en del individer i människofamiljen vid den tiden kunde vara utvecklade till att kunna ’se’ och ’höra’ något av deras stora budskap, utan också att ett särskilt försök borde göras för att hjälpa mänskligheten längs dess riktiga evolutionsväg. Det rådde nästan uteslutande en självisk materialism hos mänskligheten och detta såg de som en stor fara för dess framtida välbefinnande.

       Deras ärende var att människan skulle lära känna sin egen essentiella, andliga natur, och sin identitet med Naturen själv, och därigenom med alla sina medmänniskor. Deras förhärskande syfte var att främja ett universellt broderskap.

       Sedan uråldriga tider har det funnits mer eller mindre hemliga samfund eller broderskap med någon kunskap om naturens hemligheter. De var öppna endast för ett utvalt fåtal och hade litteratur och praktiska bruk för att utveckla psykiska och andliga förmågor. Deras medlemmar hade tystnadsplikt, de införde discipliner och hade sina egna ceremonier och ritualer som påminde om de urgamla mysteriernas. Dessa brödraskap kan ha varit broderliga i sig själva och mellan varandra men gjorde inte mycket för att främja eller bilda ett universellt broderskap. Det förefaller som om Mästarna kände att ett sådant universellt broderskap kunde uppkomma endast på grundval av kunskap om några av de element som var gemensamma för alla dessa rörelser. De var beredda att som ett experiment ge ut en begränsad allmän syntes av denna kunskap för första gången till allmänheten.

       För detta behövde de ett lämpligt ombud för arbete i den fysiska världen. Ett sådant ombud måste ha nödvändiga förmågor och kvaliteter för att i skriftlig form kunna framlägga den information som kunde ges. En sådan människa var H P Blavatsky (HPB).

       Berättelser om hennes liv finns på många andra ställen än i denna korta inledning, men med hennes kvalifikationer fanns inga andra som var tillgängliga vid den tiden och det är tydligt att det inte heller senare har gjort det. Detta kan genast tyckas vara orättvist sagt. Men när studerande blir närmare bekanta med hennes arbeten kan de inte undgå att inse hur unik hon var. Det är uppenbart att ingen ännu har motsvarat henne. Det blir uppenbart för vem som helst som vill studera hennes arbeten uppmärksamt och med ett öppet sinne.

       Det är viktigt att förstå att HPBs Mästare var män som levde i världen, i fysiska kroppar. Men de hade underbara, fantastiska, otroliga förmågor, vilket man kan slutleda av vad som nu följer här. De kunde t. ex. projicera ”illusionskroppar” och överföra sina medvetanden till dem. I sådana kroppar kunde de besöka och konversera med människor, som om de verkligen var närvarande i köttet. De var förvisso inte ”uppstigna”, och att döma av deras egna redogörelser för vad som händer efter människans död kunde de inte vara det. De måste gå igenom samma efter-döds-processer som vi gör. Detta betyder inte att det inte finns högt stående diskarnerade varelser, men det är en annan berättelse.

       Meningen med detta häfte är tvåfaldigt.

       För det första att påminna oss om Mästarnas direkta delaktighet i framställningen av de två klassiska verken Isis Unveiled och Den hemliga läran, vilket ger dessa en autenticitet, som inga andra teosofiska verk kan göra anspråk på. De innehåller den mängd av esoterisk information som utgör grunden för alla senare teosofiska skrifter.

       För det andra att antyda Mästarnas intention, att Teosofiska Samfundet skulle vara en hörnsten för framtida religioner, vilkas enda sanna grundval är Naturen.

—  *  —