ORSAKER TILL SORGER OCH LIDANDEN.
Här i världen är vi aldrig fria från smärtor, sorger och lidanden. Nöjen kommer mycket lätt och går, men hela tiden har vi själva livets sorger och lidanden med oss. Om vi kunde se och förstå orsaken till lidandet som på alla håll pågår i världen – inte bara det vardagliga livets sorger, utan också de som kollektiva handlingar åstadkommer, sådana som krig – då skulle vi sluta med att förorsaka det. Vi har tagit för givet att alla dessa smärtor och bedrövelser har externa orsaker, att de beror på högre väsen eller varelser, eller på någon yttre lag i universum, och aldrig på oss själva. Och för att vi aldrig har tagit det till oss, att vi på något sätt är knutna till orsakerna för de lidanden som kommer i vår väg, så fortsätter vi att söka något externt, någonting utanför oss själva, för att befria oss från dessa sorger. Ingenting av alla religioner som någonsin funnits på jorden och ingenting av allt som vetenskapen så här långt har åstadkommit, eller kommer att lyckas med, kommer någonsin att ge oss den kunskapen. Ty sorgers orsaker ligger inte utanför, på någon utsida, utan den ligger inom var och en. Var och varenda människa bär den kraft inom sig som orsakar sorger och lidande och hon har också den kraft som behövs för att frambringa deras upphörande.
Tidsåldrarnas visdom förklarar lidandenas orsak. Den undervisar att varje varelse är ande, att andens kraft är gränslös, om än vi begränsar den, för att vi tar för givet att den är begränsad, att anden, som är utan förändring, är i varje varelses hjärta och och att den är bakom varje form, alla formers orsak och stöd, att ande är den kraft som ligger bakom evolutionen och är den kraft som styr och reglerar alla saker och ting, i alla deras grader, och att varje varelse är ett resultat av en utveckling, inifrån och utåt, och ur en önskan mot större och större uttryck.
Men vi som nu, till skillnad mot de lägre rikena, har uppnått detta självmedvetandets stadium har nu kraft att välja. Vi kan ta fatt i våra varelsers gränslösa källa och medan vi lever i en dödlig och ständigt föränderlig kropp kan vi inse den och sätta den i verket. Öndska och begär, i begränsade meningar, och avseende våra personligheter, är själva orsaken till all synd, all sorg och allt lidande och sådant begär har sin grund i den självcentrerade tanken. Det är alltså inte fråga om vad andra begär. Den fäster inte avseende vid något annat yrkande än sitt eget. De ouppfyllda önskningarna, det är sådant som gör ont i oss. Men gör ens de uppfyllda önskningarna oss lyckliga? Aldrig länge. För så fort de uppnåtts börjar ett vidare begär att komma, efter något mera, något större.
Med många önskningar och begär som går emot varandra lever vi då på varandra. Vi plundrar, tär på och förtär varandra. På varje sätt skadar varandra. Men det finns ingen nödvändighet för allt det, det har inget tvingande behov. Det var aldrig den ursprungliga planen, den som ligger i människans utvecklings ursprungliga natur. Det finns aldrig något behov av att begära. Alla våra sorger och bedrövelser är självförvållade. Något av andens själva inneboende kraft har kastat oss in i dem och håller oss kvar i dem.
Ändå har eländen, sorger och bedrövelser en mission, för vanligen är det bara de eländen som vi själva drar på oss som får oss att sluta göra fel, att se oss omkring, väcka frågor till liv och upptäcka vad som är rätt. Det är genom våra misstag som vi lär oss att se skillnaden mellan rätt och fel och i att se den skillnaden ligger hela framåtskridandets berättelse och vi måste lära oss att kunna markera den skillnaden. Det är bara genom motsatser och motsättningar – att bli varse om dem och använda dem – som någon varelse alls kan växa.
I naturen måste dualiteter alltid finnas. Alla mänskliga varelser är ETT i ande och duala i sina uttryck. Alltid finns den verkande och något att verka på. Alltid finns de två – Purusha, anden, och Prakriti, materien – inte två separata utan två aspekter av ett och detsamma. Ingen varseblivning är möjlig om vi inte har den tvåfalden. Vi måste först erfara mörker för att kunna uppleva ljus och så är det också med behag och smärta. Utan smärta skulle vi inte kunna förstå välbehag och utan välbehag inte smärta. Från det lägsta till det högsta är det förnimmelser som ligger bakom alla framsteg i intelligens. Närmare sagt förnimmelser som den agerande människan förvärvar av det som hon agerar på.
Överallt i naturen är det lagar som styr och detta på en grund av tvåfalder. Vi kallar det periodicitetens lag men det är helt enkelt ett uttryck för Karma, eller aktion och reaktion. Vad vi kallar grundämnenas lag är i verkligheten bara förnimmelser eller varseblivningar av verkningar och återverkningar av olika grader av intelligenser. Vad vi kallar våra årstider, och alla tidscykler, eller hos individer, täcks av den lagen, såsom reaktioner på aktioner som föregick dem. Folk som bildar en nation är människor som varit tillsammans under andra tider. Deras kollektiva handlingar har medfört samma kollektiva reaktioner för dem. Varje tanke som vi har får återverkan i intryck eller påverkan och varje känsla som vi har, också den har sin återverkan. Allt återverkar på oss och kommer tillbaka, antingen utarmat eller berikat.
Med den bofasta kraften inom oss, den att kunna framkalla vilken som helst effekt, kan vi förstå falska idéers och missuppfattningars krafter.
Med lagen om intrycks återkomster kan vi bevara idéer i all oändlighet och kontinuerligt lida av deras reaktioner.
När hela den andliga kraften används i fel riktning, på grund av okunnighet om vår egen natur och om varelsers natur i allmänhet, skapar den varje slag av lidande och sorger.
Så länge vi dåraktigt underhåller och bevarar falska idéer kan ingen stoppa oss i våra misstagna riktningar. Vår evolution har åstadkommits av oss själva, under lagar om våra egna handlingars samverkanden, med verkanden och återverkanden inom oss själva, och inte på något annat sätt. Det är misstag att tro att godheter kommer till oss utifrån. Det gör de aldrig. Vadhelst gott eller vadhelst ont som kommer oss till del är skördar av vad vi själva har sått, på vilket som helst sätt och under vilken som helst omständighet, som vara månde. I längden finns inga undantag. 1)
Vi söker ”rättvisa”. I enlighet med våra egna tankar och handlingar får vi den. Ty låt oss komma ihåg att verkningarnas plan är tänkandet självt, det vill säga idéer. Handling är en ren ordningsföljd av att tankar smälter sig samman. Så med varje tänkbar nödvändighet har vi att reda ut all smörja som vi har som idéer. I regel kan våra ”sinnen” befinnas vara knyten av idéer som har räckts över till oss. Vi godtar släktets idéer, människornas omkring oss, såsom ifråga om denna ”ism” eller den ”ologin”, och kallar det för vårt sinne, när vi då i verkligheten inte har något eget sinne alls. Sinnet är kraften att ta emot och att avvisa. Vad vi tar emot och vad vi avvisar beror på oss själva — på vår okunnighet eller på vår visdom. Det finns ingenting utanför som vi måste lära oss. Alla ting att lära har vi inombords. Uppgiften som vi har i vår hand är att förstå vår egen natur.
Om något större antal människor i denna vår värld skulle vinna förståelser av sina egna naturer, och därmed använda sina inneboende andliga krafter till sina medmänniskors välfärd, skulle vi på icke alltför lång tid finna världens eländen lindrade. Som det sades i gamla dagar, en liten surdeg genomsyrar hela degen. Och en av våra lärare sade ”Ge mig fem hundra goda, uppriktiga, allvarliga och hängivna män och kvinnor och jag skall sätta världen i rörelse”. Vår framgång beror inte på någon fysisk evolution, inte heller på några vetenskapliga framsteg, för de är blott medel och inte mål i sig själva, även om de kunde föras till höjder över alla hittillsvarande drömmar, om vi blott bara kände våra egna verkliga krafter.
Vi måste verka för att världens civilisation skall drivas till ett högre tillstånd, än som någonsin funnits förut, och till sist kommer vi att göra det, men det kommer aldrig att ske förrän människor förstår och förverkligar sin egen natur och lever och verkar på den grunden. Vi kan fortsätta i det oändliga med att upprepa nuvarande tankar och handlingar, men så länge vi bara gör det, precis så länge kommer det att finnas synd, sorg och lidande. Aldrig kommer de då att upphöra, inte heller krig, sjukdomar, farsoter, tornador, cykloner, och inte heller jordbävningar, ty allt sådant kommer ur människans felsteg, misstag och villfarelser.
Vi kommer aldrig att finna något ställföreträdande till försoning. Vi måste bära resultaten av vad vi sår. I erkänsla för att vi är ansvariga för våra egna förhållanden måste vi göra vårt bästa för att rätta till dem. Rättelser kan komma bara genom att vi tar vår egen andliga födslorätt till oss – istället för att anta att vi är de stackars varelserna som föds, lever ett tag och dör – och gör det genom att uppfylla våra förpliktelser åt alla håll, så som möjligheterna bjuds oss.
Ty vi kan inte ensamna framverka vår frälsning. Vi kan inte leva ensamna. Vi kan inte framskrida ensamna. Vi kan inte lyfta oss själva bortom de andra, utan vi måste medverka för alla andra till det vi själva besitter och själva gå vidare och vidare så att vi kan bli bättre i stånd till att bistå och lära de andra. Jesus var vad han var för att han blev så. Buddha var vad han var för att han blev så. Det fanns en tid då de var syndiga och dödliga som vi själva. Men de såg den sanna vägen och vände och följde den, så som var och en i all kommande tid måste göra.
Just så länge som vi tänker att vi är fysiska varelser och följer det ena eller andra begäret, precis så länge förskjuter vi dagen för återställelse och lider av orsaker som vi har satt i rörelse. Men när vi på de falska idéernas plats istället börjar bygga våra tankar och handlingar på korrekta idéer börjar hjärnan klarna och bli genomtränglig för den inre människans enorma kunskap, en kunskap som nu inte uppfattas, på grund av det felaktiga sätt vi har tränat hjärnan på. För andlig kunskap måste hjärnan ha en god ledande förmåga.
Om sann kunskap vore vår, skulle vi då ha önskningar och begär? Skulle vi söka efter det ena eller andra i det fysiska livet och förbruka våra energier på dem? Nej. Vidare sagt så skulle vi veta, att vad än som må finnas någonstans alls, i hela universum, så kan ingenting stoppa oss i det framåtskridande som lagts ut för oss i andlig riktning. Vi skulle också veta att ingenting kan skada oss och ingenting heller förvilla eller förbrylla oss. Vi skulle lita på vår egen andliga naturs lag och bara söka göra det goda vi kan, inte söka någonting för oss själva men göra tjänst på varje möjligt sätt för varje annan varelse.
Då skulle vi vara i samklang med det helas natur. Och alla varelsers natur och krafter skulle föra oss vidare, i den ström som inte lyder under några hinder alls. Skulle vi vara sorgliga och bedrövade? Aldrig, för vi skulle uppfylla andens och själens verkliga syfte och ändamål, genom att bistå alla andra själar längs vägen, så långt möjligheterna erbjuds oss.
I detta förlopp behövs ingen ansträngning och kamp, vi behöver bara ta de möjligheter som våra reaktioner ger oss. Det onda som kommer till oss, ja, det är något som vi har att rätta till och balansera. Det goda som kommer till oss, också det är följder av våra egna handlingar. Så vi må ta det goda och glädja oss däri och möta det onda utan att vara rädda eller darra av motstånd för att undvika det.
De stora lärarnas och visdomens mästares enda sorg är att se människorna oupphörligen liksom begrava sig i synd, sorg och lidande och vilket de stora icke kan förhindra. En av dem blev en gång tillfrågad ”Hur kan det med er stora kunskap och kraft vara att ni inte får människor till att tänka så som de borde?” Han sade ”Människans själ är inte inrättad så. Den måste själv se och handla på egen hand.” Ty handlingen är inifrån och utåt och kraften sker tillsammans med handlingen. Ingen utom vi själva kan bärga och bevara oss.
1) I originalet står det att inga undantag i rättvisa finns.
Med ord i The Mahatma Letters to A. P. Sinnett om offer för olyckor,
och för att motverka missuppfattningar,
har ”i längden” lagts till i översättningen
(och även olyckor kan till sist vara av högsta värde). GL.*
