INSTINKT OCH INTUITION.

Instinkt är en direkt uppfattning av vad som är rätt, ifråga om vad det då gäller. Och i vilket som helst förhållande är intuition en direkt uppfattning eller förnimmelse av sanning. Med instinkt och intuition i balans råder förstånd och förnuft.

      Djur har rätta instinkter i vad de skall äta och i vad som är farligt för dem, ty deras instinkter kommer sig av förvärvade erfarenheter. De överlägger då inte om instinkterna, utan känner dem. Vi resonerar och överlägger om både våra instinkter (för några har vi) och intuitioner och med falska grunder för tankarna hamnar vi i falska positioner.

      Förnuft är ett verktyg och hjälpmedel som vi arbetar med och om vi startar med felaktiga antaganden och förutsättningar måste vi komma till falska slutsatser, hur felfria resonemangen än må ha varit. Arbetar vi logiskt är det bara med en evig, oändlig och oföränderlig premiss som vi kan komma till rätta, riktiga, hela och fulla slutledningar. I våra sätt att se på saker och ting skall vi på inget annat sätt någonsin kunna fastställa det rätta, riktiga och hela.

       Visdomsreligion från forntiden framställer, att i roten av varje varelse, av vilken grad, av varje slag och i varje form som helst, finns en verklighet — ANDE. Och bara ANDE. Från ANDE har allting uppkommit. Från A har alla evolutioner uppkommit. ANDE är detsamma i alla. Det som vi förvärvar skiljer sig åt, och detta i enlighet med individers och varelsers grader av framåtskridanden, ty evolution fortskrider längs individuella linjer. Alla varelser har samma natur. Men eftersom tankar, ideal och handlingar skiljer sig åt, så finner vi att i ett stort universum som vårt har många slags intelligenser utvecklats, och detta ur roten för all evolution, ANDEN i varje varelse.

       Alla varelser nedanför människan är evolutionsformer, i sina egna grader. Också i mineralriket råder former och om formen är kristall eller atom, så är också det något andligt, som med sin psykiska natur uttrycker sig enligt sin egen förvärvade natur. Kristaller har sina egna särskilda sympatier och antipatier, med sina egna attraktioner och repulsioner. Är de mekaniska? Inte det minsta. De är inneboende instinkter, en ofelbar och träffsäker förmåga och som bara utgör den gnista av det gudomliga, som är dold i varje oorganisk materias partikel. Om mineralriket inte skulle ha psykisk intelligens skulle människan aldrig kunna använda det. Detsamma är sant också med växt- och djurrikena, som vart och ett på begränsade sätt tillägger något till den blott psykiska intelligensen i mineralriket.

       När vi så kommer till människan finner vi att hon har förmåga att överskrida sina förhållanden. Hon kan stå vid sidan av dem och som självmedveten varelse skilja sig från dem, iaktta och se på dem och därmed har hon en helt annorlunda natur. Det som i de lägre rikena blott är som en gudomlighetens gnista växer i de högre varelserna till en flamma.

       Det finns sju särskilda stadier eller skeden som alla livsformer kommer ur och går igenom, från nebulosa-aktig materia ner till våra nuvarande konkreta formationer. Betingad existens – tillvaro som är villkorad och beroende – är uppkommen av olika slags liv, i varje slag av materia, och detta av olika slag av förvärvade intelligenser. Men i vissa grader av nedstiganden, som skulle företagas, hade MÄNNISKAN en stor del, i att bestämma processerna, och det var av hennes kunskaper, och de processer som hon upprättade, som tillstånden och förhållandena i rikena nedanför henne kom till. Ty redan när denna jord började var människan självmedveten och människan står på halva vägen mellan ande och vad vi kallar materia. Människan är evolutionens vändpunkt och den här evolutionens framtid beror på henne.

       Människan har både instinkt och intuition. Varje cell i vår kropp drivs och aktiveras instinktivt av oss. Om vi är medvetna om det eller ej, så är det den instinkten som får cellerna att utvecklas. I liv efter liv har liven i våra kroppar tränats, tills deras aktioner är automatiska och reflexmässiga. De olika organens celler har sina egna speciella impulser och ingivelser. Ur föda tar cellerna till sig vad än behövs för blodets, benens, de olika vävnadernas och hjärnans sammansättningar och som också uppkommer av födan vi äter. Som alla andra kroppsdelar förändras de hela tiden och oupphörligen är de också i upplösning. Men den VERKLIGA MÄNNISKAN är inte hennes kropp, inte heller hennes hjärna, och det är till den VERKLIGA MÄNNISKAN som intuition hänför sig.

       Både instinkt och intuition har vunnits på inget annat sätt än genom att se, observera, erfara och uppleva. Alla djurs instinkter är de olika arternas egna förvärv och de uppstår i linje med hur arternas intelligens och kroppsliga uttryck tillväxer. Människans intuition bär all den kunskap med sig som finns i hennes verkliga natur. Människan har haft liv som föregick detta, inte få utan många, även på en planet som vi bebodde innan vi började med den här planeten. De många, många erfarenheterna som vunnits under många, många liv har vi fortfarande med oss. Vi har aldrig förlorat dem. De är fortfarande bofasta och potentiellt aktiva i vårt innersta väsen, i vår verkliga natur, och som var och en av oss når till varje dygn när kroppen sover och drömtillståndet passerats. Där ligger intuitionen, alla våra gångna erfarenheters totala summa. Emellanåt kommer någonting igenom därifrån och ger oss en aningens vink om vad som är sann natur. I handlingar som övervägs är samvetets röst att se vad som är deras sanna natur. Några människor som hör den ”tystnadens röst” tänker att det är Gud som talar till dem då, eller att någon annan utanför dem själva ger dem sådana intryck. Men i verkligheten kom det från deras egen inre natur. Det föddes och kom fram från det förgångnas samlade visdom. Det var deras egen andliga naturs ”röst”.

       Medveten intuition måste ha en kanal till sinnet och den kanalen kan var och en av oss göra ren och klar. Hur då? Genom att önska att bevara och för all framtid vidmakthålla personligheten? Aldrig, vare sig i denna eller någon annan värld.

       Det måste till ett erkännande av vad våra personligheter i verkligheten är. Inte kroppen, utan de idéer som råder, är personligheten. Idéer gör kroppen till deras dugliga verktyg och idéer styr kroppens verksamheter. Våra personligheter är sammansatta av våra idéer, gillanden och ogillanden, attraktioner och motviljor, av de små ting som vi behöver för våra liv och som allt stödjer oss i den uppfattningen att allt detta är för mig. Detta är inte den verkliga människan. Personligheten kan inte hållas fast och bevaras. Vilka idéer vi än har idag är de inte desamma som vi hade förut, men då handlade vi, som också nu, efter de rådande idéerna. Också i framtiden skall vi ha andra idéer och kommer att handla enligt dem.

       Det är vårt tänkande som begränsar våra handlingar. Vi har då att se och förstå att internt, inom oss själva, är vi verkligt andliga väsen och att det bara är det yttre – personligheten – som behöver klargöras. Klarnandet kan komma till stånd bara genom att verka för, och som, det ENDA SJÄLVET. Då skall vi i denna värld av materiella ting klart uttrycka våra verkliga natur. Och då skall vi veta vad några bara misstänker. Ty intuition är direkt uppfattning av sanning.

       Teosofins budskap gavs oss så att vi skall kunna nå in i vissa delar av vår natur, de som lägger märke till, som urskiljer och som vet. Det är ingen omöjlig uppgift. Stackars eländiga syndare är vi nämligen inte. Och andra har fullbordat det. De gick den här vägen och prövade själva ut vad det hela är och rör sig om. Och vilket är den enda sanna vägen för var och en.

       De fann det vara ett absolut faktum, att all denna inre kunskap, intuitionen, är möjlig att återvinna. De vet att det är våra idéer, våra tankar, våra sätt att tänka och våra begränsade förståelser av vår natur, som är våra hinder. De vet att varken våra kroppar eller vilken som helst miljö är till förfång, utan att varje miljö är en möjlighet. Ju högre hinder, och ju mera omständigheterna står oss i vägen, desto gynnsammare tillfällen, med större möjligheter.

       Om vi kunde vara visa nog och om vi kunde öppna våra ögon tillräckligt mycket skulle vi kunna lära någonting av de olika instinkter som råder i rikena nedanför oss. Alla varelserna där framskrider genom instinkter längs den långa, långa vägen som leder till den plats där vi nu är.

       Om vi är visa kommer vi också att skrida vidare genom intuition på den smala gamla VÄGEN som leder långt bort. VÄGEN som alla tiders föregångare har beträtt. Alla DE som i tidigare civilisationer har framträtt i världen som våra ÄLDRE BRÖDER – GUDOMLIGA INKARNATIONER – har nått det stadium som vi nu medvetet eller omedvetet fortskrider mot.

       Vår intuition är inte så sovande och avdomnad som vi tänker. Den strålar i oss hela tiden. Om vi bara röjer undan de falska föreställningar och begrepp som nu hindrar oss från att se, så kan de av oss som verkar på denna sida av den mörka förlåten dra slöjan åt sidan och låta ljuset stråla igenom.

*