MENTALA HELANDEN OCH HYPNOS.

Mentalt helande, metafysiskt helande, sinneskur, andligt helande och Kristen Vetenskap (Christian Science) gäller alla samma ämne. I vidden av deras verksamheter, och grunden de bygger på, skiljer de sig inte åt. Alla är former av självhypnos. Men hypnos är något av sig självt, och i sig självt, som påkallar att beaktas i större utsträckning. Hypnos bygger på konstlad katalepsi. Vem som än hypnotiseras kastas ut från sina normala uppfattningsförmågor, hans egna externa uppfattningar är stängda för honom, och han ser bara utifrån den grund som operatören lägger fram för honom. Mentala helare och företrädare för Chritian Science tar vissa idéer och abstraktioner till användning, men i formler som tar sinnet bort ifrån kroppen, om än man i allmänhet tror att helandet då äger rum med tanken som medel. Men till sin natur varierar tanken i sina förhållanden helt och hållet av tänkarens kunskap och att använda en föreskriven bekännelseformel, som anhängarna av dessa helande kulter gör, är på intet sätt att använda tanken. Vad som då tas som ”tanke” är idén att sjukdomar orsakas av att tänka på dem och att enda sättet att få bukt med dem är att tänka på vad som inte är sjukdom. Detta är naturligtvis bara en bekännelseformel.

       Men finns det tillfrisknanden som har åstadkommits av sådan praxis? Förvisso, av vartenda system, hur mycket och anspråksfullt de än slår emot varandra. Just så på sina egna sätt förekommer tillfrisknanden av vartenda botemedel som någonsin lagts fram under solen. Intyg och bevis hittas för varje slags läkemedel och formel som någonsin skänkts mänskligheten. Medicinska praktiker botar också och till och med kvacksalvarmedel som annonserats i tidningarna framkallar floder av intyg från människor, som botats från sjukdomar, sedan de hade givits upp av legitimerade läkare. Eftersom då helanden åstadkoms på så många olika sätt är det klart att varken fakta i helandena eller någon mängd av intyg har något värde som bevis för att något av dessa system är ett sant system.

       Det är utifrån synpunkter på teosofin som vi närmare måste utreda i allt detta. Först må det då vara förstått, att den teosofiskt sinnade människan inte går till angrepp mot någon trosform och inte heller mot någon som helst filosofi. Hon blott och bart jämför dem med teosofin. Om det då visar sig någon brist i deras förklaringsteorier och att de misslyckas ge människor en sann grund att tänka från, och som de kan förstå sin egen natur av, och lagarna som styr allting och överallt, så kan det inte seriöst sägas att teosofin felar, men att den delvisa filosofi som då hade övervägts misslyckats i att klara den prövningen.

       Utlovade helanden från sjukdomar attraherar människor till dessa delvisa tankesystem. Vad de då närmare behöver beakta är inte botanden utan sjukdomars orsaker.

       Det faktum att ingen specifik metod botar allt borde påvisa, att det finns olika slag av sjukdomar, såsom följder av dåliga vanor, bristande motion, fel diet, att inte iaktta hygienens vanliga lagar samt nervsjukdomar och av felaktiga tankesätt och oro och bekymmer av olika slag. Det finns också sjukdomar som är mekaniska och organiska, där vissa organ blivit påverkade så mycket att de inte kan gensvara och agera normalt i samklang med de andra organen. Organen formas materiellt av de lägre rikenas ämnen – minerala, vegetabila och animala – tagna från maten som äts och omvandlas till organen. Där någon ingrediens befunnits saknad må följaktligen något av materiell natur tillföras och i de flesta fall återställer det organet av sig självt, till sitt naturliga tillstånd.

       Sjukdomar av dåliga vanor botas naturligtvis av att korrigera vanorna. Där irritation och nervösa förhållanden har orsakats av för mycket tänkande på någon krämpa, som kan finnas i kroppen, där har mentala operatörer sitt framgångsrika fält, ty när sinnet dragits bort från krämpan har i många fall kroppen en förmåga inom sig att återställa sig själv till det normala tillståndet. Där sinnet är självcentrerat och på det sättet koncentrerat, och eftersom människans kraft i medvetandet då läggs på det, låter det inte kroppen återta normala verksamheter, utan sjukdomen förvärras istället. Om kroppen lämnas på egen hand ifred har den sina egna immuniserande krafter.

       Kroppen är ett mekaniskt instrument som blivit till och hålls igång av tänkaren som bebor den. Men de som för fram idéer om mentalt helande har aldrig för ett ögonblick engagerat sig för att bestämma orsaken till att mänskligheten äger och blivit födda i sådana här kroppar, just nu på jorden. De utforskar inte varifrån de själva kommit, varthän de går och vad livets mening och ändamål är. Alla sjukdomars universalmedel och patentlösningar misslyckas absolut med att få själva grundlagens operationer i tillvaron erkända – verksamheterna med orsaker och verkningar. De påkallar ingen nämnvärd förståelse. Inte heller ger de någon grund för att tänka riktigt, uppföra sig riktigt och för riktiga framgångar. Därför kommer människor som följer de linjerna ingenstans. Om måhända kroppen blir bättre av sig själv, för att deras sinnen förts bort från sjukdomen, har de inte vunnit någon kunskap av den erfarenheten. De har bara blivit bättre i att okunnigt kunna fortsätta på sina okända vägar. De dör när tiden kommer, inte klokare och visare än när de föddes, och tror att detta var den enda fysiska existens som de någonsin kan ha.

       För sinnen som sysselsätter sig med universella idéer – såsom alla varelsers Själv, Gudomlig Lag om Rättvisa, evolution för alla grader av varelser, samt människors och planeters och universas stora cykler – framstår idéer om att bota dessa våra tillfälliga kroppar som mycket, mycket små. Ty helande, vad betyder det? Att bli kvitt verkningarna som vi själva har framkallat, medvetet eller omedvetet. Vad betyder en sjuk kropp, annat än att vi ignorerat vår egen natur, handlat som om vi vore kroppar och brutit mot varje lag i hygien som vi känt till? Om vi levde enligt de hygieniska lagar som vi känner dem skulle dessa sjukdomar inte drabba oss.

       Vilden vet ingenting om Kristen Vetenskap, de röda indianerna i det förflutna visste ingenting om mentalt helande av något slag, men de hade anmärkningsvärt friska kroppar. Var det av deras tankar? Nej, för den röde indianen mördade mycket. Det var inte deras tänkande som höll dem friska. Det var deras levnadssätt, för de levde naturligt. Det är vårt levnadssätt som ger oss ohälsa. Det är vårt sätt att tänka som får oss att leva livet på dessa sätt. Vi har inte blivit varse vad vi är och följaktligen har vi verkat i okunnighet.

       Alla helandesystemen läggs fram med ett visst syfte — att få oss i stånd att befria oss själva från ansvaret för våra egna handlingar. I ockultismen är det ett brott. Vi må använda naturliga kroppsliga metoder. Men vi må inte försöka dra ner Anden själv till att befria oss från sjukdomarna som vi själva ådragit oss. Att vi för ett ögonblick kan tänka oss att Anden, alla varelsers rot, kan dragas ner, för att befria oss från de bekymmer vi själva dragit på oss, det är, för var och en som tänker djupt, att häda och förneka det Verkliga Självet. Kroppen är en maskin som står för verkningar av orsaker som satts i rörelse, vare sig okunnigt eller medvetet. Vi borde inse att när vi har en maskin – ett redskap som bildats av jordens materia – kan det hållas i balans genom att återställa och rehabilitera de element som det saknar. Vi borde inte tänka för mycket på kroppen, inte tänka alls på den, förutom som på ett redskap, så att säga som vårt nuvarande fysiska fordon, och som vi borde hålla igång och använda som vi skulle göra med vilken maskin som helst. Vi måste bruka den enligt lagarna som den har för sin funktion, och för att göra kroppen perfekt som redskap. Men vi borde hålla medvetandet på det plan som det hör till och inte kedjat till kroppen.

       I dessa helande mentala processer ligger en stor fara. Andens krafter är mycket större än någon känd kraft som vi besitter — kraftigare än dynamit eller vid bruk av elektricitet. Att röra sig blint längs dessa spår, som många gör, riskerar medföra stora olyckor och har lett till mentalsjukdomar, om och om igen.

       Vi hör om att botanden ”visas upp”, men vi får inga uppvisningar av misslyckanden. De är många. Mentalt helande kan kasta den sjuke tillbaka till platsen det kom ifrån, tillbaka in i sinnet, men lika säkert skall det komma ut i någon annan form och det även med mera kraft än tidigare.

       Den andliga naturen själv tillåter oss inte att undvika följderna av de orsakssammanhang som vi själva satt i rörelse. De abstraktioner som för bort sinnet från kroppen, såsom att ”Gud är allt gott” eller ”det finns ingen ofullkomlighet”, sätter vissa strömmar i rörelse, i vad som är känt som Prana- eller astral-kroppen. De strömmarna agerar och reagerar och interagerar mellan den inre och yttre kroppen och till slut är de tvungna att göra skada, hur den nuvarande fördelen än må verka vara. Som bäst har vi bara fördröjt lösningens dag.

       Det enda sättet, varmed livets angelägenheter och uppgifter kan föras till riktiga och harmoniska förhållanden, är genom förståelse av vår egen natur och att fullborda den. Det skulle göra en himmel av den här civilisationen, jämfört med vad den nu är. Det skulle undanröja nio tiondelar, ja, ett hundra procent, av de sjukdomar som nu hemsöker oss, vare sig individuella eller allmänna och sporadiska eller epidemiska. Ty alla orsaker görs av människor, individuellt och kollektivt. Till och med naturens katastrofer beror på människans missförståelser av sin egen natur och de tankar och handlingar som bygger på det.

       Den andliga kraft som ligger i människans tänkande går mycket längre än dess utformning. Alla misstag människan gör kommer åter från naturens alla delar – från eld och luft och jord och vatten – ty alla elementen förkroppsligar så många grader av intelligens, och vi påverkar dem på så sätt emot helhetens natur, som är samtidig evolution. Vi förhindrar liven, de levande enheterna, och de ogillar det. Till och med våra kroppskrafter är sammansatta av olika slags livsenheter. Själva våra kroppsliga organ består av olika slags elementala liv och alla har de sina relationer till olika delar av naturen.

       Alla dessa projekt för helanden, ismer och religionsformer är försök att kringgå vårt ansvar och smita ifrån våra förpliktelser. Liksom också våra klagomål på levnadsförhållandena gör detsamma. Vår tro på den här Guden, eller den andre Guden, eller detta trossystem, denna frälsningen, är lätt försök att komma ifrån vårt ansvar och vår plikt. Vi har att godta och erkänna det ansvaret, och stanna kvar i det, först, sist och hela tiden. Ty vi hör alla ihop i ett stort band av enhet. Vi kan inte separera oss från varandra, inte heller från någon annan varelse.

       De höga väsendena ovan oss, och som har gått igenom de stadier som vi nu går igenom, är lika mycket förenade med oss – och mer än så – än vi är med varandra, ty De önskar hjälpa oss på varje sätt, om vi blott ville låta Dem göra det. Frälsare efter Frälsare har kommit till jorden, till vår förmån och vårt stöd. Men ingen kan ge oss någon större behållning, än att peka mot sanningarna som blivit givna under tidsåldrar. Vi måste ta vara på fördelen av den kunskapen och förflytta oss ut ur det tillstånd som vi har satt oss i.

       Ingen Frälsare kan frälsa oss. Ingen Gud kan skydda oss. Ingen djävul kan plåga oss. Ty både Gud och djävulen finns inombords. Djävulen är missförståelsen av vår natur. Guden är den plats i oss själva som vi kommer att känna och begripa och förverkliga och se återspeglad i varje levande varelses ögon. Det är Guden i oss som begär framåtskridanden av oss själva, genom att vi själva förmår oss, uttänker, utövar och bemödar oss, och fullt erkänner vårt ansvar.

*