NATURENS OCKULTA SIDA.

När ordet natur används i sin vidaste mening, som när vi talar om den stora naturen eller Moder Natur, står det för alltings utsida, allt som är externt för oss, träden, de öppna fälten och människors värld. Men vi vet faktiskt inte vad naturen är, för den visar oss något som för våra uppfattningar är ytligt. Vi talar om ”naturens lagar” och ser att naturen alltid beter sig på ett ordnat sätt, men utan att faktiskt alls veta vad dessa lagar uppkommer av och inte heller vad de beror på. Naturen kan emellertid inte existera av sig själv, inte vara till bara genom sig själv, och komma från ingenting. Den måste komma från en källa som är tillräcklig för allt detta. Och av nödvändighet måste det finnas en ockult sida i naturen, ty den orsak som är tillräcklig för verkligheten ligger på plan som är osynliga för oss, men som utgör delar av naturen. Den osynliga sidan är den som alstrar och frambringar vad vi ser, alltså den orsaksmässiga sidan. Alla lagar som är kända på de synliga sidorna existerar också verkligen i naturens osynliga sidor och utgår och framträder därifrån.

     Låt oss då nu först försöka förstå vad det är som utgör, bildar och samordnar naturens grunder och förutsättningar, vad det är som ligger bakom det hela. Förvisso inte någon Skapare och vars infall och kommando får alla varelser och ting i naturen att existera och röra sig omkring på sina fastställda platser.

     DET, som alla krafter, alla möjligheter, ändlösheter och oändliga mängder ligger i, är större än någon Varelse, hur hög som helst. DET är en opersonlig Gudom. Det gudomliga i oss alla kan du om du så vill kalla för Ande, Självet eller Gud, om du blott inte personifierar eller begränsar eller definierar det. Detta Den Enda Anden är inte delad, om än den tycks vara delad i alla levande varelser, precis som solstrålarna bara är Solens utsträckning. De skingras inte när Solen försvinner från vår syn utan drar sig snarare tillbaka till källan de kom ifrån. Det som lever, tänker, uppfattar och märker i var och en av oss, och det som lider, njuter och roas i var och en av oss, är Ande. Allt som någon människa någonsin kan veta om det Högsta – om Gud – är vad hon vet i sig själv, genom sig själv och av sig själv. Ingen information utifrån kan ge oss den uppfattningsförmågan, utan bara genom att gå tillbaka, och inåt, in i själva vår varelses essens, det som är Centret, och som är samma centrum som det Stora Centrum som det sköt upp ifrån.

     Lagarna, de lagar som styr i oss, är oss alls inte pålagda av någon som helst Varelse, eller flera varelser. I varje varelses centrum, vilken form den än har, finns handlingskrafter. Aktion framkallar alltid reaktion och det är den Lagen – eller Karma – som verkar och fungerar inifrån, på samma sätt och i samma grad, ifråga om varje individ, oavbrutet, träffsäkert och ofelbart.

     Vi har också kollektiva aktioner och reaktioner, av och för alla sorters varelser som står för världen och dess invånare. De kollektiva verkningarna står för vad vi uppfattar som de olika elmentens och rikenas lagar. Men de inryms i och de är underordnade och betjänar den universella Karmalagen, den som etiskt och moraliskt kallas för att så och skörda, sådd och skörd.

     Lagar styr hela tiden, från själva första begynnelsen, i den finast strålande materia. Den materian byggdes av varelser av alla grader och av varje slag, det vill säga en världs varelser, som föregick denna, och där de hade sitt evolutionsförlopp, och som de drogs in av igen, till Självets Centrum. Sedan grydde ännu en Stor Manifestationens Dag och alla dessa varelser var där med alla sina styrkor, idéer och alla sina förflutna erfarenheter, för att ännu en gång gå framåt och fortsätta med arbetet som de hade påbörjat.

     Det är olika varelseklassers aktioner och reaktioner som förorsakar att primitiv och ursprunglig substans förändrar sig, sammansmälter och blir konkret. Det pågår från skede till skede, ner genom sju steg i materiens trappa. På varje plan bekläder sig varelserna av det planets substans och själva är vi de varelser som kommit ner genom alla dessa skeenden och stadier.

     Det finns således både en och flera naturer som är dolda inom oss och som vi inte har misstänkt. Det finns något inom oss som, med de slag av uppfattningsförmågor vi nu har, inte är klart för oss. Men de osynliga naturens element är ändå våra, de är inte skiljda från oss och på de sju världarnas trappa har vi inte lämnat dem någonstans. Denna naturens utsida som vi alla uppfattar med kroppen och de fysiska sinnena är bara det yttre höljet, den yttre manteln, av medvetandets tillstånd, stadier och skeden, och som är dolda för den allmänna mänskligheten.

     Det finns en ockult sida, inte bara av vår egen natur, utan av alla varelsers natur, så som det skulle vara påtagligt för oss själva, om vi bara hade varit uppmärksamma, tänkt efter själva, och inte tagit det för givet, som andra fortplantat till oss, såsom religion eller uppenbarelse. Ty det finns skeenden i själva våra dagliga liv och som är dolda för oss. Medan vi är vakna verkar och fungerar vi genom kroppen, och så sover vi – vi verkar inte genom kroppen – och den sidan av vår natur är dold för de flesta. De kan veta att de drömmer, men tror att drömmandet inte har någon relation till det dagliga livets riktlinjer som råder när de är vakna. De förstår inte att drömmande är ett övergångs- och mellanstadium, som föregår att nå in i vår andliga natur och också föregår att återgå till kroppens verksamheter igen.

     Vanligen upprepas det dagliga livets scener och erfarenheter i drömmarna. Men ibland kommer ting till oss i drömmen som ligger långt, långt borta och som skiljer sig från någon kroppslig erfarenhet. Ofta medför de drömmar, som sker när vi vaknar upp, ett inflöde från vårt innersta själv. Med och av oss själva för de ner till oss en del av det vitt förflutnas erfarenheter. Vi får föraningar och varsel. Förkänslor. Och ibland får vi vad som kallas mindre ’invigningar’, sådana som förekommer i drömmar.

     Aldrig för ett ögonblick upphör vi med att vara medvetna, vare sig i drömtillståndet, som helt vakna, i själens finare fodral, bortom drömmarna, eller i ’drömtillståndet’ efter ’döden’. Hur skulle vi då någonsin kunna känna döden?

     I luften omkring oss finns åt varje håll liv som är osynliga för oss. Det finns ingen tom rymd. Inte en enda punkt i rymden saknar innehåll. Allt är liv. Allt är varelse, av ett eller annat slag. Med varje andetag tar vi in små livsenheter som är osynliga för oss. De är alla små kategorier av varelser som har sina egna lagar, lagar som tillhör och gäller deras egna slag av aktioner och reaktioner.

     För att förstå vår egen natur måste vi förstå lagarna som gäller på de tillvaroplan som vi är en del av och där ingen av oss är separerad från alla andra. Denna oerhörda kunskap är bakom oss och inom oss och skall återvinnas i medvetande.

     Alltid finns uttryck som är höga och låga. Det finns rikliga uttryck och ofullständiga. Våra uttrycks fullständigheter hör till det högsta planet och i deras ofullständiga skick gäller de detta lägsta plan. Vi har vidrört stegens understa steg, och med alla erfarenheter som vi vunnit. Men om vi har att, utan felsteg, nå det tillstånd i medvetandet som vi härstammar från måste vi förstå de verkligt ockulta lagar som råder över våra varelsers alla olika skeenden och etapper.

     Det finns personer som gör anspråk på kunskap om dessa ockulta lagar. Och dessvärre kan ingen större mängd av gott någonsin ges, utan att det öppnar dörrarna för lika mycket ont. Beakta till exempel dynamitens kraft. Den är god för människan när den används riktigt, men i händerna på en ondsint människa kan det göra mänskligheten mycket ont. Kunskap om ockulta lagar kan således göra det möjligt för människan att göra gott, åt vilket som helst håll hon väljer, och utan att höja ett finger. Eller också att göra ont.

     Möjligheterna, som vare sig ont eller gott görs på, är alltid i kontroll av osynliga varelser, sändebud för den människa, som vet hur hon kontrollerar och som förstår dem. Allt hon behöver göra är att förlossa den kraft inom sig som driver varelserna, de som sätter hennes uppdrag i verket, vad än detta må vara.

     Dessa krafter – må detta vara känt – ligger sovande i varje människas fodral, och i den mänskliga kroppen, ty kroppen som vi nu besitter har formats med samma lagar, som de som gäller för hela solsystemet. Och det finns inte ett enda organ i kroppen, som inte passar ihop med ett eller annat i de himmelska boningarnas motsvarande organ, eller med något motsvarande himmelskt fodral eller plan av medvetande, och med alla krafter som hör till dem.

     Vi har att själva ställa oss den frågan, huruvida vi är redo att ta på oss ett ansvar, som kunskap om dessa lagar för med sig. Skulle vi kunna lita på oss själva, i att ha dessa lagar avslöjade för oss? Lagar som sätts i rörelse av blott våra tankar och känslor?

     För att rätt använda dessa krafter måste det finnas en universell attityd som råder och en universell natur som alla handlingar bygger på. Teosofins filosofi lägger fram den universella attityden och grundvalen och visar att var och en är SJÄLVET. Var och en ser på alla andra, och förvärvar av alla andra, så mycket som hon kan, i förståelser och kunskaper. Var och en har att agera för det SJÄLVET, och som det SJÄLVET, det som inbegriper alla andra själv.

     Handlar vi så, då lämnar alla själviska idéer oss, om våra personligheter, önskningar om belöningar och rädslor för bestraffningar. Brister och defekter blir korrigerade och hela kraften i naturens sin fulla betydelser börjar spela in. Alla naturens stora krafter strömmar in i människan som rör sig åt det hållet och på den grunden.

     Vi skall komma till att förstå alla lagar, ty när vi fortskrider förevisar de lagarna sig själva, spontant inom oss. Vi finner krafter i vår besittning att uträtta och åstadkomma med tanken, kraft att göra än det ena än det andra, på avstånd, kraft att tala på avstånd, att bli hörda på avstånd, att bli sedda på avstånd, att veta vad som helst på avstånd. Ingenting finns gömt för den människa som arbetar på och med naturen. Och med allas intressen och bästa har hon allas kraft.

     Krafterna som Jesus använde, som det står i Nya Testamentet, och de som några äldre profeter hade, som Gamla Testamentet uppger, var inte gudagivna krafter. De kom av kunskap om de ockulta lagarna, den så kallade naturens dolda lagar. Jesu mirakler, att förvandla vatten till vin, uppväcka döda, vara verksam där kroppen inte fanns, var alla delar av hans ockulta kunskap. Var och en som rör sig längs detta universella lär sig hur dessa lagar verkar och fungerar. HPB och WQJ gjorde lika underbara ting, och ännu underbarare, än vad som någonsin återgavs om Jesus. De visste naturens ockulta lagar. De visste de ockulta lagarnas verksamheter i sig själva och därför i alla naturers. De krafterna är latenta i varje mänsklig varelse och inte några stora gestalters besynnerligheter. HPB och WQJ kände berättelsen ”Ge upp ditt liv om du vill leva”. Om vi skulle leva en andlig människas liv, då skulle alla våra fodral – denna kroppen och allting – vara till vår tjänst. I besittning av allt skulle vi inte önska någonting. Vi skulle förmå göra vad som helst, men vi skulle inte bruka några krafter för oss själva. Precis som vi måste leva teosofin, om vi skall kunna lära känna doktrinen, så måste vi ”leva livet” om vi skall lära känna dess lagar.

     De mindre lagar, som fenomen åstadkoms med på detta plan, är ett litet område, i de ockulta studiernas universella aspekter. Ty däri ligger varje vetenskap, alltings alla lagar och krafter, alla existensiella plan och alla tillstånd av medvetande, som någonsin funnits.

     Vi är aldrig ensamma. I några av våra fodral, kroppsliga eller kroppslösa, är vi alltid förbundna med andra varelser, andra stadier och slag av substans, och andra plan av medvetande. Aldrig kan vi på dessa sätt gå förlorade.

     Men vi kan lida, och lider ofantligt, genom att ta miste i fråga om vår egen natur. Och genom att handla i krafter av vår andliga natur, men längs falska linjer, och då framkallar vi, som de forntida sade, ”dödens och sorgens svarta duvor”.

     Det åligger oss att väcka oss själva till att ta oss upp på vägen som visats oss och själva pröva den. Bara så kan varje människa veta sanningen om sig själv och om alla andra varelser. Och blott då skall hon vinna vad vi alla söker — krafterna till att vara välgörande styrkor i naturen.

*