OCKULT KUNSKAP.

Ockult kunskap betyder kunskap som är dold. Men det betyder också kunskap som är känd. Om det är kunskap som är känd måste det finnas några som har den. Utan några som har den kan ingen kunskap finnas.

       Sann ockult kunskap kan bli förvärvad bara av dem som följer vägen till den. Och den vägen beskrevs av DEM SOM VET. Alla som så vill får och kan nå den kunskapen. Vägen är inte öppen bara för vissa personer. Den är öppen för varje levande människa och begränsad bara av de gränser som vi själva med våra val och ovetenheter sätter upp omkring den.

       Mycket hörs nu i världen om föregivna ’ockulta kunskaper’. Många experiment under det namnet pågår i olika riktningar. Vi har samfund för psykisk och psykologisk forskning och det pratas mycket om psykiska och astrala ’erfarenheter’ och ’kommunikationer’ med de döda. Alla dessa varierande forskningsmetoder är nerifrån och uppåt och kommer aldrig att nå målet. Vetenskapliga, psykologiska och spiritualistiska metoder är likadana, i det att röra sig från särskilda och speciella förhållanden till universella. Närmare omständigheter med detaljer i detta är oändliga och de som bara följer den vägen går oundvikligen förlorade i dess ändlöst utlöpande förgreningar och utan vunnen kunskap. Målet står att bli funnet uppifrån och neråt – från det allsidiga och allmängiltiga till det speciella – och inte tvärtom.

       Den verkligt ockulta kunskapens väg börjar där allting börjar. Det är alla varelsers väg. Och vi måste med klart förnuft se varför det är en öppen väg för alla. Vi kan se oss själva som i mitten av en vidsträckt evolution, med ännu många slags varelser nedanför oss – lägre i medvetande och intelligens än oss själva – liksom vi borde inse att det finns varelser ovanför oss, långt större än vi är. Alla dessa varelser har skjutit upp från en gemensam källa. I det yttre skiljer de sig alla åt. I var och en och likväl högst enastående finns ändå samma kraft att förnimma, att veta och att lära.

       Vi måste förstå de grundläggande orsakerna för varelsernas olikheter och för våra begränsningar. Låt oss då söka oss ut i sakernas begynnelser, ty allt som finns hade en början och naturligtvis måste allt som har börjat också ha ett slut. Om vår början skedde med bara detta livet skulle vi med detta livets slut totalt slockna ut. Då skulle vi inte angå någonting annat och rimligen inte heller behöva bry oss om det. Men det finns en kunskap, som sträcker sig före denna födelse, och utöver detta liv, och ur den fördolda kunskapen kan vi få ledtrådar, till att förstå inte bara vår egen natur, utan allas natur, överallt.

       Vår första stadiga grund ligger i uppfattningen att all kunskap måste ligga i och hållas istånd av en samfälld och ursprunglig KÄLLA, som vi alla är delar av och ger uttryck för. Den gemensamma GRUNDVALEN skulle inte kunna vara någon suverän VARELSE, ty ’varelse’ innebär ändlighet och begränsning, och utanför det måste det fortfarande finnas något som inte innefattas och inryms. Vi måste gå långt bakom alla varelser, skapelser och typer, till den ORSAK som ligger bakom allt liv, allt medvetande, all ande, alla väsen. Det är inte olika i någon varelse. DET är detsamma i alla. Och så måste det essentiella och oundgängligt GUDOMLIGA vara, i alla varelser, av varje grad. Det finns en ABSOLUT PRINCIP, och som är ursprunget, upprätthållaren och kärlet för allt som någonsin fanns, är och skall vara. Vi kallar det en PRINCIP, ty att namnge det skulle vara att definiera det, begränsa DET, förringa DET. Att bemöda sig om att ge DET kännetecken av något slag är begränsande och vi måste gå bakom alla begränsningar, om vi skall närma oss det ALLESTÄDES NÄRVARANDE och ODÖDLIGA, i oss och i alla ting.

       Vårt sökande av kunskap är nästan överallt det, att söka någonting utanför. För att få handledning söker vi information i andra människors och folks tankar och idéer. I den här läran om ockult kunskap är ingenting sådant någon kunskap. Den enda kunskap vi kan ha är den som vi själva vinner inom oss själva och såsom faktiskt befintlig erfarenhet. Om det högre och naturens mer gudomliga delar kan externa fakta och information aldrig ge oss någon förståelse alls.

       På ett enstaka livs grund finns ingen förståelse för, och ingen förklaring av, våra existensers mysterier. För att förstå vad evolution betyder måste vi gå bortom det, bakom det. Evolution betyder utveckling, inifrån och utåt. Så är det, som alla varelser uppstår och tillväxer — fysiskt, intellektuellt och andligt. Varelser nedanför oss vecklar ut sig. De är embryonala själar som ännu inte nått det mänskliga stadiet av självmedvetande och självförverkligande. Men de är på väg till där vi redan är. Samma sak gäller för alla väsen ovanför oss. De har redan passerat stadier som liknar våra. Den inre delen – den alltid bestående i varje varelse – är gränslös och omätlig i sin kraft att utveckla och uttrycka, ty den är det odödliga, oförgängliga och oföränderliga.

       Nu kan man då säga, att det här livet hade en början och så hade också denna dagen en början, den här erfarenheten, den här samlingen av erfarenheter och den här kroppen. Ja. Men i alla sådana fall var begynnelserna repetitioner av andra begynnelser och slut. Av vad? Av erfarenheter, av verktyg, av uppfattningsförmågor och inte av den som förnimmer och begriper, den verkliga varelsen.

       Detta för oss till att inse LAG, den PERIODISKA VÄXLINGENS LAG, av CYKLER, och som visar upp sig på naturens varje område. Vår evolutionära tillvaro borde visa varje intelligent person, att ingen har nått sitt nuvarande tillstånd bara av föregående stadier. Det som driver oss framåt, grunden för alla krafter som vi visar och uttrycker, är ANDEN i oss, vårt verkliga SJÄLV. Människans ande har alla krafter som någon ande har. Den anden är universell, inte begränsad till någon varelse eller några varelsers klass. I människan är det individualiserat och det sanna EGOT i var och en av oss. Som ett sådant ego är vi inriktade, på grund av ett inflöde av universell kraft som vi kallar ANDE, och vi styr sedan den kraften på olika sätt, några av dem kallar vi goda och andra känner vi som onda, ty det måste förstås, att varken gott eller ont existerar i sig självt, utan bara som verksamheters följder.

       Vi har trott att gott och ont kommit till oss av andra. Men som styresmän över andens krafter kan vi som EGON se, att ingenting har givits eller åsamkats oss, förutom genom hur vi själva förorsakat det. Ofta har vi hört det sägas att ’Vad människan sår, det skall hon skörda’ och kanske har vi trott det. Men har vi någonsin tagit det på ett annat sätt, att vad än vi skördar, det måste vi också ha sått?

       Periodicitetens lag om cykler är universell och måste då gälla i alla detaljer och för varje särskild varelse. Det är rättvisa. Om lagen inte är universell, då är detta inte ett lagstyrt universum, utan av slumpartade tillfälligheter. Om det är av lag, då kommer våra själva förhållanden, våra ägodelar, vår intelligens, våra trosformer och allt som kommer till oss som följder och resultat av våra tankar och aktiviteter. Så som vi någon gång skördar, så måste vi någon gång ha sått. Så som vi någon gång sår, så måste vi någon gång skörda. Våra födelser och våra omständigheter är våra skördar. Med vår attityd till dem och hur vi använder dem sår vi. Vi föds i någon kropp och får några omständigheter i livet som resultat av tidigare sådd, i föregående liv. Det är rättvisa och bara det förklarar olikheterna mellan folk.

       Vi är ansvariga människor och känslan av ansvar är det första steget mot osjälviskhet.

       Tanken att existentiell lag pålagts oss av någon eller några varelser tillintetgörs av att vi inser och erkänner, att den lagen bor i oss själva. Så som varje människa agerar, det vill säga påverkar andra, så sker reaktionen på henne själv.

       Skillnaderna mellan folk och motsägelserna i oss själva ligger i de fundamentala idéerna som råder, ty så som en människa tänker, så handlar hon. Om hon tänker att detta är första gången hon varit på jorden, och att det är den enda gången, om hon tror att någon varelse fört henne hit, styr över henne medan hon är här, och skall ta hand om henne när hon dör, om hon har de idéerna, då kommer hon att agera i överensstämmelse med dem och får ta emot oundvikliga följder av det.

       Men om vi ser att ANDE är bakom allting, att all LAG är ANDENS verksamheter, och att vi är ANDE, då skall vi sant förnimma och uppfatta vår egen natur. Vi börjar tänka i tidevarv, istället för i ett kort livs dagar.

       Våra verksamheter bygger på de ständigt eviga sanningar och fakta, som om och om igen har bevisats av supermänniskor, de varelser ovan oss, som en gång gick igenom vårt stadium och som nu är de vetande om det evinnerliga. De besitter den kunskapen och det som givits ut av DEM som TEOSOFI är utlåtanden av en del av DERAS kunskap. Så mycket som vi kan införliva, eller förstå, eller använda.

       När vi således är ANDE och lever och verkar under vår varelses lag växer vi till att förstå vad hela UNIVERSUM betyder, att universum inte existerar för något annat syfte än SJÄLENS evolution. De embryonala själarna nedanför oss, de delvis utvecklade här ibland oss, och de fullkomligt utvecklade ovan oss, alla klättrar den stora utvecklingens trappa — själv-evolutionens trappa. Ingen kan tvinga oss uppför trappan. Vi kan gå och gå och fortsätta på samma nivå under otaliga liv. Och vi kan också gå neråt. Men om vi någonsin skall stiga upp från människa till supermänniska, från SJÄL till STOR SJÄL, måste vi själva uppfylla villkoren för att sätta oss istånd till det.

       Längs dessa linjer ligger ockult kunskap. Det finns en sådan kunskap och den ligger långt bort från vad vi kallar förstånd och förnuft, ty det kända förnuftet fungerar blott från premisser till slutsatser, medan verklig kunskap är direkt kognition.

       Vi resonerar inte kring det som vi vet. Vi behöver inte överlägga om all kunskap som vi förvärvat förut. När vi är på kunskapens plan vet vi utan några resonemang alls. Och detta går långt djupare än folk föreställer sig.

       Det är möjligt för människan att nå det stadium, varifrån hon genom att se på vad som helst kan veta hela dess natur, från dess ursprung, alla processer som det har gått igenom och alla mellankommande och episodiska relationer som det kan ha haft. Det är direkt kognition — OCKULT KUNSKAP.

       Den är till att bli vunnen genom att erkänna och medvetet använda det INRE SJÄLVETS krafter. Den kan inte förvärvas genom resonemang, inte heller genom de slutledningar som man når genom att se på tingen utifrån och bedöma från vad vi är istånd att uppfatta. Den vinns av vad vi kallar INTUITION — den förvärvade kunskapen av allt förflutet. Ockult kunskap möjliggör att absolut fastställa naturen och det innersta väsendet i vad som iakttas.

       Bara genom att vi gör oss av med de falska idéer som vi nu har och nyttjar kan sann och full intuition komma till oss som ett stadigt ljus. Vad som behövs är att vi korrigerar våra tankars grunder. Teosofi ger oss den sanna grunden för riktigt tänkande och på det sättet för rätta handlingar. Att fast och ståndaktigt satsa på att tänka och verka på den rätta och riktiga grunden drar fram en viss kraftförmåga i oss och den yttrar sig först och främst i koncentrationsförmåga, att stadigt kunna hålla sinnet på ett enstaka ämne eller föremål med absolut uteslutning av allt annat.

       Hur många av oss har den kraften? Jag vågar mig på att säga ingen. Vi har inga fasta, stabila och stadiga sinnen och det måste vi få. Men om vi uppfattar oss själva som föränderliga och förgängliga kan koncentrationsförmågan inte användas och fungera.

       Vi menar att för att kunna ’utvecklas’ måste vi förändras. Det är inte sant. Vi måste förändra våra fundmentala idéer, våra sinnen, våra sätt att tänka, våra instrument och verktyg. Det är så som utveckling kommer till stånd. Om vi någonsin skall lära oss att koncentrera oss måste vi göra det utifrån den stadiga hållpunkten inom oss, av den som uppfattar, förnimmer och inser, ANDEN, vårt verkligt odödliga SJÄLV. Vi kan inte komma till den kraften, eller få någon förbindelse med den i oss själva, med mindre vi inser att allt liv är ETT och att alla varelser som vi också rör sig på samma bana. På det sättet förverkligar vi UNIVERSELLT BRODERSKAP i andlig bemärkelse. I varje tanke, ord och gärning skulle altruism sätta oss i rörelse.

       Om vi lite närmare överväger dessa ting må vi lätt se hur långt bort vi är från ett första steg mot OCKULT KUNSKAP. En början måste i alla fall göras och ju förr vi startar, desto bättre, och det påkallar att väcka upp DEN ANDLIGA VILJAN.

       Vilja är ingen sak i sig själv. Och inte heller någon kraft i sig själv. Vilja är medvetande i handling, skiljt från overksamt medvetande. Så snart vi tänker eller önskar åt något håll är ’viljan’ igång. Den är då svag eller stark beroende på våra uppfattningar om oss själva, och våra tankar, begär och aspirationer, och på hur vi tar hänsyn till våra svagheter och begränsningar. Om vi inser att vi är andliga varelser, och tänker och verkar åt rätt håll, börjar genast den ANDLIGA VILJAN att verka, koncentrationsförmågan stärks, ansvarskänslan växer, hela naturen börjar förändras, blir förvandlad, och DEN STORA ÖVERGÅNGEN pågår.

       Detta är de evärdliga och evinnerliga sanningar och fakta som vi borde fatta tag i och gripa tag om. Vi borde först ta tag i och använda och praktiskt tillämpa dem i och för oss själva. Och så skall vi då finna, att de idéerna är sanna, ty deras sanningar har då gjorts till att vara realistiska, och blivit lika synbara, påtagliga och uppenbara, som solen i himmelen.

  *