IDÉERS OCH FÖRESTÄLLNINGARS KRAFTER.

I många sinnen betyder många sådana krafter olika saker. Bland annat har det att göra med hypnotiska förhållanden. Den som agerar med hypnos kan få subjektet att tänka, säga, handla eller föreställa sig vad än det är som önskas, och det är då möjligt genom subjektets abnorma tillstånd. Medlen och metoderna för att framkalla dessa abnorma tillstånd är inte allmänt kända, om än några utövare har kommit på varierande sätt att försätta en del människor i hypnos.

       Men vad som nu skall tas upp här är den allmänna föreställningsförmågan som sådan och så som det gäller alla människor. Människor är överlag inte medvetna om att de agerar nästan helt av suggestioner, på idéer och föreställningar. Från födelsen omges vi av människor som får oss att hålla vissa idéer som sanna och det följer vi. Mycket lite av ursprungliga tankar finns någonstans alls och särskilt sant är detta på de områden som vi i allmänhet ger den största uppmärksamheten, det vill säga politik, religion och vetenskap. Vilket tankesätt som än presenteras för oss kan vi lägga oss till med. Vi följer vad som ges oss, utan att försöka nå dess grunder. Fundamentets säkerhet tas som given, till och med i livets viktigaste ting.

       Exempelvis hävdas vår religion vara en uppenbarelse. Vi godtog det i barndomen, tog det som ett faktum, utan att närmare betrakta det för att se vad det är och bygger på. Att våra förmågor att tänka och agera bygger på falska föreställningar hindrar inte att de utövas, men som resultat är hela vår möjlighet att tänka, handla, skapa mentalt och hela vår tillvaros jättestruktur falsk, ty när vi tänker på falska premisser ger tankarna oundvikligen falska slutledningar.

       Detta är lika faktiskt sant som i fallet med den hypnotiserade människan. Hon kastas in i ett abnormt tillstånd, sinnet hon har framför sig är tomt, hypnotisören lägger fram en given idé och därmed suggereras ett visst slag av aktivitet. Genast lägger sig subjektet till med suggestionen, sätter igång med att agera på det och fortsätter ytterligare med detta tills suggestionen förändras.

        De som som har sitt ursprung i någon särskild sekt borde veta detta. Med vår första känsla av förståelse får vi oss idéer givna och de inges i sinnet som absoluta fakta. Vi fortsätter från den grunden och hur länge det än pågår kan ingen sann förståelse eller slutledning nås. Vad vet vi om dessa idéers sanning eller falskhet, när de ges oss i barndomen? Ingenting alls. Vad vet våra föräldrar eller lärre om dem? Ingenting alls. De har bara givit de föreställningar vidare till oss som de själva fick i barndomen och som fortlöpande pågått i dem sedan dess.

       Vi måste lära oss att inte godtaga utlåtanden och framställningar, från vem än det är, bara för att de ges oss. Vi måste komma till grunden för vad det än är som läggs fram, och känna till principerna som det har, om de är självklara. För om de inte är självklara, hur kan de då vara grundläggande?

       För oss alla i västerlandet är den idén vanlig att universum har en Skapare. Vad vet vi om det? Om det är sant att att en varelse skapade universum och alla dess varelser däri, då är vi själva fria från ansvar. I den idéns fortsättning följer andra idéer därav, att människan är här blott en gång, att detta är hennes enda födelse, och att hon inte vet vart hon sedan tar vägen. Vi har följt idéerna att människan lever blott en gång, att hon är fundamentalt oansvarig för att vara här och vi har byggt upp våra tankar och aktiviteter på den grunden. Gör det oss visare och lyckligare medan vi lever? Framkallar det frid, fred och lycka för andra? Gör det oss mot slutet av våra liv visare och att ha det bättre? Ty vi vet att när vi kommer till livets slut lämnar vi alla jordiska förtjänster som vi vunnit bakom oss.

       Men denna jorden är bara en av många. Hur är det med de andra planeterna och de andra solsystemen som rymden är fylld av? Med de föreställningar som förts vidare till oss, har vi någon livskraftig kunskap ifråga om dem eller skäl för att de existerar?

       När våra religiösa intryck och känslor förändras, och när andra förslag ges oss, sker det då inte på samma sätt? Vad än det är – vetenskap, nytt tänkande, kristen vetenskap och så vidare – det lägger vi oss till med, och rör oss längs deras utgivares linjer, och vad lär vi oss verkligen? Ingenting. Lika inneslutna i okunnighet kommer vi till livets slut, trots alla ”uppenbarelser” som någonsin givits oss. Vad vet vi om deras grunder? Är de sanna eller bara delvis sanna? Aldrig manas vi att se in i deras grundprinciper och fundament och att själva se huruvida de är sanna och självklara. Nej, vi manas att godtaga vad som ges oss och att verka vidare med det och det är då fråga om förslag, idéer, uppslag och antaganden.

       Alla vår liv i samhällen, nationer och politik kommer sig av föreställningar och få är de som söker komma till tingens rötter och förstå vad tillvarons natur är, så att de själva kan veta och därmed verka med kraft och kunskap. När vi ser oss omkring överallt finner vi att vi alla är byten för föreställningarnas krafter åt alla håll.

       Vad är de rättesnören som vi skulle använda oss av för varje nytt tänkesätt som vi förslås? Bara detta, att om vi har sanning, då kommer det att förklara vad som förut var gåtfullt. Och då vi är omgivna av gåtor måste Sanningen förklara dem alla.

        Den här föreställningskraften måste fortfarande användas, vilken sätt som än framhålls för oss. Om SANNING existerar och är möjlig för oss – Sanningen i religion, vetenskap och filosofi – måste den först komma till oss genom föreställningar från Dem som vet. Om det inte vore möjligt för detta att ske, och inte möjligt för oss att själva begagna oss av det, då vore det ingen nytta att syssla med dessa ting. Men när det sanna antyds eller läggs fram för oss ges oss också alltid medel och utvägar med vilka vi själva kan se och verifiera det. Medlen för detta hör inte till någons auktoritet eller bekräftelse utan i det faktum att vi kan förnimma det och pröva det för oss själva. Människan själv är den slutliga och avgörande auktoriteten.

       En yttre Gud är en avgud. Vi måste nå in i vår varelses själva gömslen och förstå att det är vi själva som väljer och bestämmer för oss själva vad vi skall godtaga och vad vi skall avvisa. Själva den gudomliga kraften – kraften att välja – är i var och en av oss. När vi börjar förstå det får vi den första ledtråden till vår egen odödlighet. Och så börjar vi se att Det som lever och tänker i människan är Den Ständigt Evige Pilgrimen. Om du föredrar att använda termen Gud må du säga ”Så många människor på jorden, så många Gudar i himmelen”.

       Det finns många varelser nedan människan och kanske medger några att det kan finnas, och att det finns, varelser större människan. Ingen av dem kan var allestädes närvarande och ingen av dem kan vara någon allenarådande högste. Vad är det, som är allestädes närvarande och allenarådande i var och varenda varelse — i människan, i varelserna nedan henne, i varelserna ovan henne? Är det inte denna FÖRMÅGA att uppfatta och förnimma, att tänka, att välja, att verka av tänkande och väljande och utifrån den INTELLIGENS som varelsen har? Den FÖRMÅGAN övergår alla varelser och alla föreställningar och begrepp. Det är den FÖRMÅGAN som ligger i hela evolutionens rötter och den är varje varelses själva kärna och innersta natur. Ingen är skiljd från DET. Ingen är utom DET. Alla är strålar av och ett med DET. Utan DET finns det ingen möjlighet att existera.

       Människan är mitt i en oerhört stor och tystlåten evolution — INTELLIGENSENS och SJÄLENS evolution. Alla varelserna nedan människan måste komma upp för tillvarons stege till vårt stadium och vilka varelser som än må finnas bortom människan så måste de ha gått igenom vårt stadium och fortskridit ännu högre upp på stegen. De är våra ÄLDRE BRÖDER och har gått igenom civilisationer före vår – många, många tidevarv före vår – och har nått punkter i utveckling långt högre än vår. Det är DE som har fört vidare alla de kunskaper som vunnits i den vidsträckta evolutionen som föregick vår.

       Dessa den mänskliga familjens ÄLDRE BRÖDER är inte andar i ordets vanliga bemärkelse, inte heller är de dimmiga och dunkla varelser, ”gudar” eller ”änglar”. De är människor, Mahatmor (Stora Själar), som är fulländade fysiskt, mentalt, moraliskt, psykiskt och andligt, och som nu står där vi en dag skall stå, när vi har fulländat oss själva på samma sätt som DE har gjort, genom själv-förmådda och själv-påhittade strävanden.

       I DERAS krafter och förmågor, och i DERAS skickliga dugligheter att hjälpa och leda oss, framstår dessa MÄSTARE som de största och mest kraftfulla föreställningar, som skulle kunna komma ifråga för någon människa. De är villiga och redo att hjälpa närhelst och varhelst vi är villiga och redo att mottaga det. De ber aldrig om någonting. De är alltid redo att ge till dem som kan vara villiga att följa de linjer som antyds, så att vi i vår tur kan bli som DE är och till att själva veta.

       Om vi tar DERAS filosofi som givits oss i TEOSOFIN, om vi tar den som en teori att undersökas på sina egna meriter, skall vi finna att den förklarar. Den förklarar varför det finns så många olika slag av folk, den förklarar olika naturer, den förklarar varför några lider mer och andra lider mindre. Den förklarar varför var och en föds på en viss plats, i den familjen, i den nationen, vid den tiden. Den förklarar varje ojämlikhet i livet, varje orättvisa, varje mysterium. Den gör det möjligt för en människa att få sin egen odödlighet klar för sig, att leva i medveten existens i ANDEN, till och med under inkarnation i en kropp här på denna jorden.

       För närvarande lever vi i materien, vi tror att vi existerar i materien och är beroende av materia för vår existens. Vi tänker i materia, i saker, innehåll, stoff och substans. Vår religion är materialistisk, vår vetenskap är materialistisk, vår filosofi är materialistisk. Allt detta beror på att föreställningsförmågorna missbrukats och att vi godtagit idéer utan undersökningar, utan jämförelser och på auktoriteter. Vi tror. Vi vet inte.

       Det finns ingen Gudomlighet, förutom den som har evolverat som sådan från den ENDA ANDEN. Varje GUDOMLIG varelse är en evolution. Varän det talas om gudomlighet betyder det en varelses evolution. All intelligens grundar sig på FÖRMÅGAN att förnimma och uppfatta och den finns i varje grad av varelse. Intelligens är utvidgning av förmågan att veta. Denna idé lägger många föreställningar åt sidan och som vi kanske varit beroende av. Det vore gott för oss om vi inte var beroende av något, förutom av vår egna och inneboende förmåga att lära och till att frigöra oss från våra svårigheter. Alla förmågorna är vi födda med och alla förflutna erfarenheter har vi med oss. Men de trängs ut av föreställningarna som gavs oss när vi var barn och av de falska idéer som vi fortfarande underhåller. Ingenting annat än SANNING kan någonsin göra oss fria och den kan var och en finna och följa och på så sätt komma till att veta själv.

*