TEOSOFI. Vad går det ut på?

Förord

Denna bok har två syften. Det ena är att för mogna och uppriktiga sökare berätta något om teosofi, och det andra är att bemöta en del allvarliga missuppfattningar om teosofi. För att boken skall vara så kort som möjligt, och samtidigt överföra något av värde i det avsedda budskapet, är det hela koncentrerat och därför också med nödvändighet ofullständigt. [Ett senare och utförligare verk av samme författare är Deity, Cosmos and Man, delvis översatt som Gudomlighet, kosmos och människan, öa.]

   Teosofi är över huvud taget ett svårt ämne att skriva om, men förhoppningsvis kan ändå något av dess gränsöverskridande karaktär förmedlas här. Kapitlen har därför inte främst skrivits för att meddela information, utan för att lägga fram idéer, som kan verka som frön hos läsaren, och avsikten är då att de skall läsas flera gånger, så att undermeningar och djupare slutsatser kan upptäckas.

    Innehållet har inte spätts ut, för att det på så sätt skulle bli mer acceptabelt för ortodoxa tankegånger, eller välsmakande för dem vars tro kanske inte stämmer överens med teosofin, utan ett försök har gjorts att utan andra hänsyn presentera något, som är av ovärderlig betydelse för den moderna, intelligenta och redbara människa, som söker ett meningsfullt och tillfredsställande förhållande till livets bakgrund.

    Missuppfattningar om teosofin har i huvudsak uppstått från två håll. Dels från olika teosofiska medlemmar som inte riktigt förstått vad som var tillgängligt i det ursprungliga teosofiska samfundets tidiga litteratur, och som då genom sina handlingar, ord och skrifter givit en del missledande intryck av teosofin, i synnerhet hos sådana, som velat se saken i ofördelaktig dager. Den andra källan till missuppfattningar är av allt att döma sådant avsiktligt vilseledande material, som givits ut från andra håll, för det mesta religiösa, med intresse att bibehålla ett status quo. De beskrivningar av teosofin som finns i Deviations [“Avvikelser”], till uppbyggelse för bl.a. lärare i teologi, är exempel på detta slag av oriktiga framställningar.

    Ämnet är av alltför livsviktig betydelse för oss alla – kollektivt och individuellt – för att få lida falskt vittnesbörd. Författaren är därför väl medveten om sitt ansvar att inte missleda, och han har försökt att åtminstone inte säga något som är fel. Men han är bara en studerande, låt vara uppriktig och allvarlig, och hans framställning kan mycket väl förbättras.

    Den kunskap som här kallas teosofi är lika gammal som själva världen och faktiskt mycket, mycket äldre. Den relaterar sig enbart till fakta, inte till teorier. Den har intet med åsikter eller trosföreställningar att göra. Ytterst är teosofin Sanningen själv, och den är till för den och bara den som vågar sig på att sträva mot den.

   Vägen därtill är emellertid alltid anpassad efter våra förutsättningar. Vi har alla möjligheter, som vi kan använda oss av och behöver, under så lång tid som är nödvändig, för var och en, att fullborda resan till full upplysning och befrielse.

   En viss upprepning av ett antal idéer förekommer. Förhoppningsvis skall detta inte vara tröttsamt för läsaren. Syftet är att vissa viktiga punkter verkligen skall ta skruv. Något som det följande kan inträffa ibland, kanske vid fjärde läsningen: “…medvetande … medvetande … medvetande … medvetande … MEDVETANDE? Jag är medveten. Åh, han menar medvetande, mitt medvetande, mitt medvetande… — Jag måste försöka ta reda på vad det är!” Rätt slag av “opersonlig” själv-iakttagelse har nu börjat. Under resten av den fjärde och under de femte och sjätte genomläsningarna kommer då möjligen det som sägs om medvetande att ha en ny innebörd.

   Efter att ha läst igenom boken några gånger kan läsaren kanske tycka att ämnet är lite torrt ­– alltför mycket förstånd och kallt intellekt. Men avsikten är att denna bok skall vara sådan att den tilltalar vår tids mer intellektuella människor. Det är en förhoppning att framställningssättet, alltmedan det något begränsar bokens spännvidd, skall kunna göra den tilltalande för vårt samhälles “ledande” skikt; för lärare, modernt tänkande religionsvetare, vetenskapligt sinnade människor, författare och universitetsfolk som söker en mening i livet. Om så blir fallet kommer dessa människor att bli en allmän surdeg i samhället. Effekten i deras liv av det som här kallas teosofi skulle kunna komma att återspeglas i deras arbeten, undervisningar och medmänskliga förhållanden. Då skulle de – så långt de begripit teosofin av denna lilla bok och utifrån senare djupare studier som den förhoppningsvis skall inspirera till – kunna tänka, tala och handla i ljuset av dess sanningar. Mången otalig förvirring som anfäktar mänskligheten skulle då kunna lösas upp.

   Teosofi behandlar hela livet, som en helhet. Godhet och skönhet hör till dess natur, hängivenhet och mystik är dess vägar. Att bara komma i kontakt med utkanterna av ens egen egentliga inre varelse skänker en viss kunskap, såsom en del av en själv, om något hos en gränslös, outtömlig och allt omfattande Det enda livets kärlek, en kärlek av ett liv som vi alla delar.

   Teosofi är religion, av högsta ordning, men den är inte uteslutande uttryckt i någon särskild religions termer, för den är inte en religion, utan “religion som sådan” — det som alla religioner i sina ofördärvade renheter har kommit ifrån, finns i och kommer att uppstå ifrån.

   Allt som med rätta har sagts om teosofi kan summeras i vad en stor Lärare har sagt: “Älska Herren din Gud med hela ditt hjärta, med hela din själ och med hela ditt förstånd... och din nästa som dig själv.” När teosofin dessutom är något mera fullständigt framställd, förstådd och praktiserad, då hjälper den oss också att känna det gudomliga och vår nästa, på sätt och vis med större meningsfullhet, utan intellektuella tvivel, mera nära och utan fruktan, än vad vi sannolikt kan göra utan den.

   Förhoppningen är, att den skall göra det för dig som läser detta. Mot vår traditionella bakgrund kommer mycket som skrivits här att förefalla konstigt. Mycket konstigt. Men man kan snart vänja sig vid det, och då kommer man inte att drömma om att återvända igen.

Anmärkningar för läsaren:

• Kapitel II är det svåraste. Om det inte tycks betyda mycket vid den första läsningen, så lämna inte resten. Fortsätt att läsa och återvänd till kapitel II. Det är sannolikt, att när resten läses flera gånger kommer “hörnstenar” i kapitel II att mer och mer fylla luckor i en struktur för förståelse.

• Ordet “kärlek” har för sig självt och för sina nuvarande bibetydelser i hög grad undvikits. “Ren kärlek” och även “medkänsla” har använts, för att på så sätt skilja det i betydenhet och kvalitet från ett ord som nu så vanligen används i samband med sex. Detta innebär inget vad gäller ömhet och tillgivenhet, som på vår nivå av tillvaro är en återspegling av verklig kärlek.

• “Astral” används i samband med eteriska nivåers ting men även med det emotionella. Denna dubbla användning är vanlig i teosofisk litteratur. Det förvirrar i början men man vänjer sig vid att skilja betydelserna åt.

*

PS. Undertecknade översättare till svenska har på några håll i världen och under några decennier träffat några i samband med teosofi.

    Vad som inspirerar och fyller sinnen och hjärtan är och måste vara olika mellan personer och när det gäller livet låter sig sinnets former svårligen bytas ut, eller ens omformas. Allra minst av någon annan, och ofta oberoende av följderna (se världen, dess krig och konflikter och en total frånvaro av hela meningsutbyten och riktiga dialoger).

    Samtidigt har i detta just det egenupplevda största betydelser. Bland annat för att av en själv kunna ses och granskas i förhållande till reaktioner av olika slag, och därigenom något närmare lära känna sinnets natur. Som i grunden är detsamma för alla.

    Men med bland annat denna boks starka åtskillnader mellan personliga och opersonliga sinnesnivåer är broderskap och en bakomliggande livets och människors enhet centrala, både för esoterisk sanning på sikt (möjlig bara i enskilda medvetanden) och närstående förändringar av individuella sinnen till mänsklighetens fromma (elimineringar av jagiskheter i alla möjliga former, jmfr med J. Krishnamurti).

    När inte många torde kunna skriva under på hela denna lilla bok må det sägas att okända subjektiva förmågor inte sant kan ses utifrån, och efter 25 års vänskap till författarens minne framhållas, att han i insikter om esoterisk vetenskap var utomordentlig och i rättvisa skarpsinnen enastående (det senare särskilt tydligt i hans förhållande till sig själv). Ur en primär och orubblig positivitet hade han en starkt kritisk hållning mot mycket med oss andra. I sig något oersättligt. Det öppnade mera för visdomsreligionen teosofin, dess moderna ursprung i insiktsfulla vetanden i lagbundna sammanhang, förändringar därav i senare versioner på lägre nivåer (personliga tolkningar) och en oberoende kärleksanda i människans osjälviska själv, som bästa grund för närmare urskiljningar – bl. a. rörande hur ’tolkningar’ uppkommer på flera ’nivåer’ och återverkar i våra egna liv och beteenden – och allt detta framåt, mot en frånvaro av begränsande separationer mellan varandra. —  Kassettkopior förmedlas, och just nu har Geoffrey Farthing ’s föredrag  Exploring The Great Beyond  tillkommit.

Farsta den 17 aug. 2005,
Gunnar Larson

*   *   *